Urs här sitter jag o känner mig gammal gatan! Tänker på min vackra lilla syster på 15 år som sa att man tar ego pic. Va??! Ego bilder va de minsann på min tid, vilket inte är så himla länge sen ändå. Kan undras vad min mamma kallade de...de är dock länge sen. Mellan syster o mig är de fem år mellan mamma o mig är de tjugofyra. Tiden går fort när man har roligt. Sitter samtidigt här o tänker på mina framtida elever. Tänk va många nya uttryck jag kommer få lära mig. Jag kommer få ta del om så mycke uppdateringar i de svenska sociala språket. Kanske ska jag bli språkvetare efter några år och komma med nya ögon in i de "tråkiga" yrket. Vilka hippa pensionärer vi hade haft här i Sverige då, eller?!
 
Jag funderar också lite på om jag kommer bli den läraren som försöker använda dessa nya uttryck...en sån där töntig lärare som tror han/hon är "cool" när de kommer samma ord ur dennes käft som elevernas.Urs de va de lärare man höjde ögonbrynet åt o undrade om den vart riktigt frisk. Jag vet att jag inte vill bli en sån i alla fall. Jag vet också att jag inte vill bli en tråkig lärare över huvudtaget. Men å andra sidan, vad är en tråkigt lärare? Jag vet vad tråkigt är för mig. Det har jag väldigt klart för mig, i alla fall i den sits jag är idag, som lärarstudent på högskolan i Jönköping. Men när jag inte är den jag är idag då? Kommer jag fortfarande veta tydligt och klart vad som är tråkigt då? Viktigast av allt kommer jag kunna, för mina elever bästa, låta bli att vara tråkigt inför dem. Det är trots allt mina kommande elever som kommer att bedöma mig i de. Eleverna kommer att få sätta gränserna för vad som är en tråkig lärare och det kommer ingå i mitt jobb att hålla mig borta från dessa gränser.
 
I mitt jobb kommer det också ingå att lära eleverna all den kunskap de behöver för att nå upp till de kunskapskrav som skolverket har skrivit ner i vår älskade Lgr11. Jag kommer bli lärare med behörighet i ämnerna engelska, matematik, svenska och NO. Jag kommer troligtvis behöva undervisa i fler ämnen än dem jag är behörig i och troligtvis också skaffa behörighet i andra ämnen senare. Jag kommer behöva kunna kunskapskraven i alla mina ämnen som jag undervisar i för att på ett bra sätt bedöma mina elever. För en rättvis bedömning ska jag kunna dokumentera när jag har fått klart för mig vad mina elever kan. Dokumentationerna ska utgå från kunskapskraven för att jag på ett lättare sätt sedan ska kunna sätta betyg. Förutom att jag ska kunna mina kunskapskrav utan och innan ska jag kunna förmågorna ända in i ryggmärgen. Kunskapskraven sammarbetar så fint med förmågorna så man ska som lärare kunna dem allihop, fint va?! Jag måste självklart också själv besitta den kunskap jag förväntas lära ut till eleverna, samt övrig kunskap om i fall att mina elever är nyfikna på att få ett svar på alla annat som berör undervisningen. Vissa elever kan bli nyfikna på hur man räknar ut arean av jordklotet när vi egentligen beräknar arean på cirklen som finns på tavla. Dessa fina underbara elever... Ja det finns mycket jag kommer behöva kunna, men det viste jag när jag gav mig in i denna värld.
 
Detta är en underbart fin värld. Den är väldigt givmild. Sköter jag bara min uppgift som lärare rätt nämligen att få mina elever intresserade av sitt eget lärande så kommer jag ha en underbar tid framför mig. Men just nu, vägen dit, ja den sliter rätt hårt på mig och allt runt omkring. Jag älskar de jag kommer (om två år) att göra...men jag har ingen rätt att klaga på dagarna jag lever nu heller. Det är fint att vara student. Det är skönt att ha en klass som jag har nu. Det är underbart att ha den man jag delar mitt liv med. Även fast det finns negativa saker med student, klass och man så finns det också så otroligt mycket fint med detta så jag tror nog att i slutändan så är det allt fint som väger tyngst. Jag kan alltså sittar här och klaga hur mycket jag vill eller så kan jag bara le åt livet och ta mig en härlig EGO PIC ♥

Kommentera

Publiceras ej