I natt har jag skaffat mig en ny ovän. Jag har ogillat denna redan innan men först i natt gjorde denna mitt liv till ett helevet. Jag pratar självklar om min "vän" hostan! Jag vaknade vid halv tre av världens attack. Hostan höll på att kväva mig och jag visste inte hur jag skulle kunna göra det bättre. Jag hävde i mig varmt té och testade att äta en lite macka, inget av de funkade. Tillsist fick jag nog så tog på mig mysbyxor och jacka, tog med min Em och nycklar för att bege mig ut till bilen mitt i natten. Jag hatar att behöva gå ut efter klockan elva! Visst lägenheten är inte belägen mitt i lilla Huskvarna men detta räcker. Vem som helst kan stå där ute, vad som helst kan hända. Men trots min skräck gick jag surt och bestämt ner för att hämta Fisherman's i bilen. Till min besvikelse var de självklart bara tre kvar. Här håller jag på att dö och inte ens halstabletter kan jag få! Jag somnade dock tillsist i ren utmattning då hostningen inte släpte (vad jag minns i alla fall).
Klockan sex vaknar jag igen av en ny attack, värre och mer intensivare än innan. Jag slängde mig in i duschen och satte på riktigt varmt vatten, mest för att lindra smärtan i kroppen. Detta hjälpte nog dock! Jag tror värmen mot lungorna och fukten jag andades in biddrog till att lätta på attacken. Efter ca en halv timma i duschen kände jag mig redo att försöka sova igen. Somnade gjorde jag men väcktes kvart i nio av mitt pucko till Kooiker som stod och puffade mig i ansiktet. Hon har förbud att ligga i sängen nu när den är nybäddad(detta förbud kommer inom tid hävas) och det har hon fattat för hon hoppar upp i sin lilla fotälj precis vid sängen. Så här sår jag upp ögonen och märker att jag kan andas men kommer ner på jorden igen när Kooiker ögonen stirrar på mig, Jag säger åt min lilla Em att hon kan glömma de men det tyckte inte hon. I ren trotts gick hon och la sig i ett av hörnerna vid mina fötter. Jag vart alldeles för trött för att agera så där fick hon ligga. Strax där på kom en ny attack som tvingade mig upp ur sängen. Så nu tar jag morgon och möter fredagen med öppna armar. Ska kolla om det finns några Pretty little liars avsnitt till mig som jag kan fördröja tiden med. Senare idag, har ingen aning om när, kommer min pojk hem igen. Från en kurs till en annan va det denna veckan. Men eftersom han inte var så kontaktbar igår har jag ingen aning om när han hade tänkt att göra entré, det återstår att se. Sen får vi en natt tillsammans för att han sedan ska bege sig ner till sin familj över helgen och jag blir lämnad här själv återigen! Jag älskar att vara själv i denna väldigt lilla lägenheten med den obefintliga trädgården då jag alltid har en massa att göra. URS OCH FY OCH BLÄ!! Jag ville inte släppa iväg honom egentligen men vill han så vill han. Istället far jag och Emmy till Sävsjö på lördag för att köra en Rallylydnadstävling. Som vi har tränat inför denna.... Vi har vilat oss i form.... När inte ens vilat har vi ju. Ja ja, det får gå som det går när det inte gick som det skulle =D Tänk positivt!
Klockan sex vaknar jag igen av en ny attack, värre och mer intensivare än innan. Jag slängde mig in i duschen och satte på riktigt varmt vatten, mest för att lindra smärtan i kroppen. Detta hjälpte nog dock! Jag tror värmen mot lungorna och fukten jag andades in biddrog till att lätta på attacken. Efter ca en halv timma i duschen kände jag mig redo att försöka sova igen. Somnade gjorde jag men väcktes kvart i nio av mitt pucko till Kooiker som stod och puffade mig i ansiktet. Hon har förbud att ligga i sängen nu när den är nybäddad(detta förbud kommer inom tid hävas) och det har hon fattat för hon hoppar upp i sin lilla fotälj precis vid sängen. Så här sår jag upp ögonen och märker att jag kan andas men kommer ner på jorden igen när Kooiker ögonen stirrar på mig, Jag säger åt min lilla Em att hon kan glömma de men det tyckte inte hon. I ren trotts gick hon och la sig i ett av hörnerna vid mina fötter. Jag vart alldeles för trött för att agera så där fick hon ligga. Strax där på kom en ny attack som tvingade mig upp ur sängen. Så nu tar jag morgon och möter fredagen med öppna armar. Ska kolla om det finns några Pretty little liars avsnitt till mig som jag kan fördröja tiden med. Senare idag, har ingen aning om när, kommer min pojk hem igen. Från en kurs till en annan va det denna veckan. Men eftersom han inte var så kontaktbar igår har jag ingen aning om när han hade tänkt att göra entré, det återstår att se. Sen får vi en natt tillsammans för att han sedan ska bege sig ner till sin familj över helgen och jag blir lämnad här själv återigen! Jag älskar att vara själv i denna väldigt lilla lägenheten med den obefintliga trädgården då jag alltid har en massa att göra. URS OCH FY OCH BLÄ!! Jag ville inte släppa iväg honom egentligen men vill han så vill han. Istället far jag och Emmy till Sävsjö på lördag för att köra en Rallylydnadstävling. Som vi har tränat inför denna.... Vi har vilat oss i form.... När inte ens vilat har vi ju. Ja ja, det får gå som det går när det inte gick som det skulle =D Tänk positivt!
Kommentera